Att ge upp

Det här med ge upp finns det ju väldigt många sätt att misslyckas med.

Självmord: En vän till mig försökte ta livet av sig och misslyckades.....huuuuur jobbigt är inte det och nu tänker jag inte på mig utan på henne. Hur jobbigt var det inte att vakna dan efter och upptäcka att allt var som vanligt och att hon måste fortsätta fatta beslut som är obehagliga och dessutom stå till svars för vad hon försökt göra. Jag är ju i och för sig stolt över henne då hon nu är precis som vanligt, dock lite mer ärlig då hon inte vill förlora min vänskap...hmmmmm hot och belöning funkar även på vuxna. Men själva ge uppandet funka ju inte så bra för henne....nu kämpar hon på dubbelt.

Hamna på psyk: Känner otaliga människor som försökt ta sig in där för att de inte orkar mer, men neeeeeeej nej....svenska psykvården är inte till för människor som inte orkar längre, om de inte har mördat nån eller kedjat fast sig vid nån offentlig grind.

Bli uteliggare: funkar väldigt bra när man gett upp på sin trista vardag, komma hem, laga mat, pussa på frun, gå ut med hunden och dylikt. Problemet är ju bara att vardagen sen blir bra mycket mer kämpig och de 2 överstående alternativen är de enda som återstår och de funkar ju ändå inte.

Bli deperimerad: Hmmmm funkar bara tills folk tröttnar och tabletterna blivit en vardag sen är man bara en gnällig typ som borde rycka upp sig.

Gråta floder och hoppas att nån tycker synd om en: Funkar en gång i halvåret och man lyckas högst med att få sambon att dammsuga 2 gånger på raken.

Sättta sig på golvet och bara ge upp: Funkar inte alls....jag pröva nyss. 17.03 orka jag inte mer, släpper allt jag har i händerna och säger näääääää nu skiter jag i det här. Nån minut efter kommer sonen förbi och frågar vad jag gör.....jag har gett upp och tänker sitta här nu, svarar jag...jahhhaaa vad trist då, svarar han. 17.08 börjar jag tycka att det är väldigt trist och har inte en aning om vad som egentligen ska hända när man gett upp. 17.09 gör ont i rumpan och inget har hänt. 17.11 börjar fundera på maten i alla fall. 17.12 reser mig upp och gör en äppelpaj, kan stilla konstatera att det fane mig inte går att ge upp.......det är bara fortsätta. Fast livet blev ju lite bättre efter äppelpajen.