Min nya bästis

Skurelina (vi sover inte ihop.....ännu)

Det är mycket som ska torkas här nu. Gamlingen lever fortfarande och lämnar spår efter sig överallt. Vilket inte är så konstigt med en rumpa som detta.

Veterinären tycker vi ska va lugna och fina..(inte lätt när en lätt likdoft svävar runt hunden hela tiden) och har bokat in Tufffsen för en operation nästa vecka....efter det får vi se. Till min nya bästisar hör öven gummihandsken Gummis och våtservetten Svidis. Hur populär tror ni jag är hos lilla gubben nu........

Fast vi har ju trevligare saker att torka upp också, vi har nämligen en ny sak som lämnar spår efter sig..........

Amira....(misshandlaren)

(försök inte spela memory med henne i närheten)

Hon lyser upp våra dagar (och nätter) med kisspölar, skräckslagna katter, bitmärken, glada voffs och en klart roligare vardag. Ett charmtroll så det heter duga. Till och med gamlingen piggar på sig och leker bodyguard åt henne ute på gården. Det är en liten mastiff tjej detta så hon är graciös som en hel elefanthjord och välter allt till och med höns. Så om ni känner att er vardag är lite grå och trist är det bara komma hit och förgylla den (vi behöver avlastning men säger det inte högt).

Att behöva ge upp åt nångon annan

Att ge upp själv är en sak...
Men att behöva besluta när det är dags för nån annan att ge upp, då är det svårt och då hjälper det inte att ge upp själv, för den andre finns där hela tiden även om jag ligger på golvet och grinar. Då kommer han och ska trösta och slickar mig i ansiktet och försöker vifta på svansen. Han är gammal nu våran älskade hund, gammal och sjuk med en infektion i rumpan och tumörer som inte går att operera.
Han låtsas att han orkar gå ut med oss men orkar knappt resa sig när han satt sig. Han ligger mest här på golvet och viftar lite på svansen när vi kommer in igen. han stinker som ett lik ur rumpan och musklerna i bakkroppen är helt borta.
Jag vet så väl att det är dags men det gör så ont, så ont. Jag intalar mig själv att han visst är piggare idag och att om vi bara hinner få hit valpen fort så piggar han på sig, men den luringen håller inte länge. Jag ligger mest med huvet på hans mage och önskar att vi somnar in båda två för jag vill inte vara den som sen reser mig upp och ringer till veterinären. Och jag vill inte vara den som sen ligger på golvet hos vetrinären och hör hur hans hjärta slutar slå. Men jag vet att jag måste för annars är jag grym och egoistisk.
Jag måste ligga där på golvet med huvet på hans mage och höra när hjärtat slutar slå, och det beslutet är nåt jag måste ta imorgon och då hjälper nog inte nån jävla äppelpaj.

Att ge upp

Det här med ge upp finns det ju väldigt många sätt att misslyckas med.

Självmord: En vän till mig försökte ta livet av sig och misslyckades.....huuuuur jobbigt är inte det och nu tänker jag inte på mig utan på henne. Hur jobbigt var det inte att vakna dan efter och upptäcka att allt var som vanligt och att hon måste fortsätta fatta beslut som är obehagliga och dessutom stå till svars för vad hon försökt göra. Jag är ju i och för sig stolt över henne då hon nu är precis som vanligt, dock lite mer ärlig då hon inte vill förlora min vänskap...hmmmmm hot och belöning funkar även på vuxna. Men själva ge uppandet funka ju inte så bra för henne....nu kämpar hon på dubbelt.

Hamna på psyk: Känner otaliga människor som försökt ta sig in där för att de inte orkar mer, men neeeeeeej nej....svenska psykvården är inte till för människor som inte orkar längre, om de inte har mördat nån eller kedjat fast sig vid nån offentlig grind.

Bli uteliggare: funkar väldigt bra när man gett upp på sin trista vardag, komma hem, laga mat, pussa på frun, gå ut med hunden och dylikt. Problemet är ju bara att vardagen sen blir bra mycket mer kämpig och de 2 överstående alternativen är de enda som återstår och de funkar ju ändå inte.

Bli deperimerad: Hmmmm funkar bara tills folk tröttnar och tabletterna blivit en vardag sen är man bara en gnällig typ som borde rycka upp sig.

Gråta floder och hoppas att nån tycker synd om en: Funkar en gång i halvåret och man lyckas högst med att få sambon att dammsuga 2 gånger på raken.

Sättta sig på golvet och bara ge upp: Funkar inte alls....jag pröva nyss. 17.03 orka jag inte mer, släpper allt jag har i händerna och säger näääääää nu skiter jag i det här. Nån minut efter kommer sonen förbi och frågar vad jag gör.....jag har gett upp och tänker sitta här nu, svarar jag...jahhhaaa vad trist då, svarar han. 17.08 börjar jag tycka att det är väldigt trist och har inte en aning om vad som egentligen ska hända när man gett upp. 17.09 gör ont i rumpan och inget har hänt. 17.11 börjar fundera på maten i alla fall. 17.12 reser mig upp och gör en äppelpaj, kan stilla konstatera att det fane mig inte går att ge upp.......det är bara fortsätta. Fast livet blev ju lite bättre efter äppelpajen.