Gnällhörna

Tänker nog göra om detta till en gnällhörna.
Dagens gnällämne måste bli vuxen relationer. Vaaaaaaaaaaaa Faaaaaaaaaaaaan jag är ju vuxen och trots det så känner jag mig som en tonåring när det kommer till sånt. Syrran är här och talar om för mig vad jag gör fel och hur jag ska göra rätt, och istället för att säga till henne att "kära syster jag är vuxen nu och tar hand om mig själv" sitter jag och låtsas höra vad hon säger och blir jätte sur och trotsig.
Sen går jag i min tur och pratar med mitt ex och försöker tala om för honom hur man beteer sig som vuxen och istället för att han säger åt mig att han är vuxen och sårad så beteer han sig som en 5 åring och svarar nej på de flesta frågor eller säger nåt trotsigt i stil med "det skiter jag i "och "jaaaa så kan du ju göra men det skiter jag i"...(vi har diskussion hur vi ska turas om om sonen).

Samtidigt har jag ju kommit på att guuuuu det finns ju ett liv att leva utanför husets väggar och börjar umgås med folk och försöker smita från hemmet så ofta som det går och lämnar över mitt vuxen ansvar på min stackars mamma. För atgt inte pratat om den här jäääääävla julen, vill inte vill inte vill inte är det mest kreativa jag kan säga om den, så vart tog vuxenheten vägen dååååå.

Hmmmmm när blir man vuxen halllååååå när kan man säga vad man tycker och tänker och fortfarande behålla nå lugn och vettighet